CLISTER

LISTO

Påverkar valet av anastomosteknik vid slutning av loop-ileostomi förekomsten av postoperativa komplikationer?

I norra Europa och framför allt i Sverige har loop-ileostomin (stomiöppning i tunntarmsslynga) fått något av en renässans i samband med anastomos (skarvning) av nedre delen av ändtarmen efter operation av ändtarmscancer. Detta område är fruktat vad gäller läckage. Under senare år är det visat att om man avlastar en sådan anastomos med en loop-ileostomi och på så sätt avleder den fekala strömmen från ett känsligt område så minskar både risken för besvärliga komplikationer och även risken för att läckage i sig ska uppstå. Loop-ileostomin, som består av två ändar från sista avsnittet av tunntarmen, är då en metod som allt fler kirurger föredrar då det minskar risken för att utveckla infektioner i bäckenbotten efter operation för exempelvis ändtarmscancer. Dock är loop-ileostomin behäftad med en del besvärliga inslag; förutom att patienten behöver ytterligare en operation då stomin skall nedläggas cirka tre till sex månader efter det större ingreppet, så förekommer komplikationer i anslutning till själva nedläggningen.

Generellt kan man se två olika metoder vid nedläggning av loop-ileostomi; antingen med handsutur-rad eller med stapel (särskild anordning som häftar ihop tarmen med titanklammer). Den senare ger en betydligt större kanal för anastomosen då den sammanfogar tarmen sida till sida men är förknippad med högre kostnader och kanske även lite större preparation i relation till den handsydda.

Denna studie undersöker vilken metod som rent säkerhetsmässigt ger färre komplikationer.

Till studiematerial LISTO